Världsungdomsfestivalens låga hålls vid liv

Världsungdomsfestivalen har under 70 år etablerat sig i miljontals människors medvetande. 1947, då människorna fortfarande led av sviterna av fascismen, nazismen och andra världskriget, organiserade tusentals progressiva ungdomar från hela världen den första Världsungdomsfestivalen, som fyllde behovet av internationell sammanhållning som ungdomen kände.

Det socialistiska Tjeckoslovakien var värd för den första Världsungdomsfestivalen 1947. Många var dock snabba med att fördöma festivalen och dess syften som ett redskap för den sovjetiska utrikespolitiken. Verkligheten var dock en annan. Världsungdomsfestivalen utvecklads till en stor rörelse som sände ett starkt budskap om fred, kamratskap och solidaritet.

Ett obestridbart faktum är dock att Sovjetunionen historiskt var en stor anhängare av festivalen och att man flera gånger stärkte och stöttade festivalrörelsen genom att bland annat vara värd för själva festivalen. De idéer och ideal som festivalen främjade från första början var också djupt rotade i medvetandet hos folken från de sovjetiska länderna.

Världsungdomsfestivalen hade alltså sin början samtidigt som Kalla Kriget – precis efter folkens antifascistiska seger i andra världskriget. Trots den upptrappning som kännetecknade perioden och den starka imperialistiska propagandan lyckades festivalrörelsen att stärka världens ungdomssammanhållning och kamratskap. Den första festivalen syftade i huvudsak till att stärka den internationella anti-imperialistiska ungdomsrörelsen.

I London 1945 lade man grunden till Demokratisk Ungdoms Världsfederation (DUV). DUV följdes sedan av etablerandet av det internationella studentfacket (IUS) i Prag i augusti 1946. Det internationella studentfacket och DUV utvecklade ett gemensamt initiativ och 1947 tog de det historiska beslutet att genomföra den första Världsungdomsfestivalen. Dessa två organisationers gemensamma kamp mot fascism, imperialism och kolonialism var grunden för deras samarbete, vilket resulterade i Världsungdomsfestivalen. Tillsammans åtog sig de två internationella organisationerna rollen som samordnare av festivalrörelsens förberedande, samt det huvudsakliga organisatoriska ansvaret för varje Världsungdomsfestival.

Demokratisk Ungdoms Världsfederation, som står på ett stort historiskt arv, har hållit sig levande och är än idag är aktivt som festivalrörelsens främsta stomme och understödjare.

Efter 1947 har Världsungdomsfestivalen utvecklats, vuxit och stärkts tillsammans med världsungdomen. Det har gett röst åt de förtryckta och orättvist behandlade folken – i synnerhet de som kämpade för frigörelsen från kolonialismen – och de ungdomar som kämpat för bra arbeten, utbildning, underhållning och idrott.

Under varje Världsungdomsfestival tog tusentals ungdomar, som i sin vardag levde under kolonialt förtryck, tillfället i akt att motta internationellt stöd och solidaritet för deras nationella frigörelsekamp. Tusentals ungdomar från Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Afrika lade grunden för den anti-imperialistiska kampen, den internationalistiska solidariteten och folkens kamratskap. Detta kännetecknade inte bara Världsungdomsfestivalen – det var även dess ideal.

Världsungdomsfestivalen i Tjeckoslovakien 1947 följdes av festivaler i Budapest 1949, Berlin 1951 och 1973, Bukarest 1953, Warszawa 1955, Moskva 1957 och 1985, Wien 1959, Helsingfors 1962, Sofia 1968, Havanna 1978 och Pyongyang 1989. I och med Sovjetunionens upplösning 1991 var många snabba med att på förhand döma ut festivalrörelsens arbete. Deras försök att motverka och underminera folkens kamp och att förkasta och förljuga de ideal som väglett folken innebar också försök att undergräva både Världsungdomsfestivalrörelsen och Demokratisk Ungdoms Världsfederation (DUV).

DUV hade dock inte sagt sitt sista ord. Trots svårigheterna under 1990-talet höll man sig upprätt och man lyckades bemästra den intensiva debatten om vilken inriktning federationen skulle ta. Under 90-talet kantades DUVs arbete av hinder och svårigheter. Den tidens internationella händelseutveckling, återskapandet av kapitalismen över hela världen och de ideologiska attackerna mot de som försvarade en annan värld förvirrade även de som befann sig i DUVs kretsar. Flera av DUVs medlemsorganisationer upplöstes. Trots de svåra förhållanden som DUV tvingades konfrontera gjorde medlemsorganisationernas ihärdighet att man kunde organisera de fjortonde och femtonde generalförsamlingarna i Lissabon 1995 och i Larnaca 1999. DUV kunde därigenom sända ett kraftfullt budskap: världsungdomens militans och stridsberedskap var varken upplöst, splittrad eller utplånad. Den progressiva världsungdomen hade istället trappat upp kampen mot den barbariska imperialismen och man lovade att fortsätta kampen som bedrivits av DUVs föregående generationer.

Genom att bevara DUV och fortsätta dess arbete intensifierades ungdomens och folkens kamp mot imperialismen. Denna eskalering skapade också ett behov av att organisera den fjortonde Världsungdomsfestivalen. Då den genomfördes 1997 i Havanna var många människor övertygade om att DUVs låga hade slocknat och att genomförandet var omöjligt i och med Sovjetunionens frånvaro. Med det kubanska folkets och den kubanske revolutionsledaren Fidel Castro Ruz hjälp kunde dock Världsungdomsfestivalen genomföras. I och med detta var DUV återigen i det främsta ledet och den fjortonde Världsungdomsfestivalen var otroligt viktig för DUVs fortsatta arbete.

1997 sände världens ungdom ett kraftfullt anti-imperialistiskt budskap från ett land som än idag är utsatt för imperialistisk aggression. Världsungdomsfestivalen på Kuba följdes av festivaler i Algeriet 2001, i Hugo Chavez Venezuela 2005, i Nelson Mandelas Sydafrika 2010 och i Ecuador 2013.

I synnerhet efter 1990 var det många som försökte kopiera Världsungdomsfestivalen, något som dock inte lyckades. Man försökte till och med arrangera alternativa festivaler både 1997 och 2001. Trots försöken att underminera Världsungdomsfestivalen förblev DUV intakt och levande och man hade lyckats avstyra imperialisternas attack. Det bevisades att man trots tillgång till stora summor med pengar, samt hjälp från de dominerande mediehusen inte kunde skada Världsungdomsfestivalen.

Historien är alltså själv ett vittne till att DUV konsekvent ställt sig på folkets och i synnerhet ungdomens sida i deras kamp för sina rättigheter, mot kolonialism och imperialism, mot plundringen och mot förslavandet av hela folk. Festivalrörelsen är en otroligt viktig del av DUV och den är ett bevis på att så länge idéerna och idealen förblir levande, så kommer Världsungdomsfestivalen att röra sig framåt med den mest progressiva och militanta delen av världsungdomen. Festivalrörelsens historia lär oss att man inte med enbart infrastruktur och stora summor pengar kan nå resultat och kopiera Världsungdomsfestivalens framgång. Idéerna om fred, kamratskap och internationell solidaritet, tillsammans med en vilja till anti-imperialistisk kamp kännetecknar festivalen och utgör grunden för framgången vid varje festival.

Världsungdomsfestivalen rör sig fortfarande framåt och håller fortfarande lågan vid liv. Demokratisk Ungdoms Världsfederation är återigen den enda internationella organisation som leder förberedelseprocessen inför den nittonde Världsungdomsfestivalen, som kommer att hållas i oktober i Sotji, Ryssland. Parallellt med genomförandet av festivalen kommer också hundraårsdagen av den stora och socialistiska Oktoberrevolutionen att firas. Oktoberrevolutionens hundraårsdag kommer också att vara ett av de huvudteman som kommer att diskuteras vid den nittonde Världsungdomsfestivalen, eftersom det är en mycket viktig händelse både vad gäller dess karaktär, men också för vad den åstadkom, inte minst vad gäller den anti-fascistiska, anti-kolonialistiska och anti-imperialistiska rörelsens kamp.

Den nittonde Världsungdomsfestivalen kommer att tillägnas personerna Che Guevara och Mohamed Abdelaziz, vilkas namn förknippas med kampen mot imperialism och kolonialism. Che är en modern symbol för kampen och hans namn återfinns på både flaggor och plakat i samband med ungdomens, studenternas och arbetarnas demonstrationer. Hans handlingar förblir sammankopplade med Världsungdomsfestivalen, eftersom Che var övertygad om att kampen mot förtryck och orättvisor inte har några gränser och eftersom han aktivt kämpade mot imperialismen  och för en värld byggd på fred och solidaritet.

Den nittonde Världsungdomsfestivalen kommer att utgöra ytterligare en ärorik sida i festivalrörelsens historia med parollen ”För fred, solidaritet och social rättvisa kämpar vi mot imperialismen – hedrandes vårt förflutna skapar vi framtiden”. Bärandes Världsungdomsfestivalens, DUVs och världens ungdoms ideal blir ungdomen byggarna av en värld byggd på fred och solidaritet, en värld fri från imperialism och det system som domineras av kapitalet och monopolen. Det kan verka kraftfullt, men det är inte oövervinnerligt!

Nikolas Papadimitriou
Ordförande för Demokratisk Ungdoms Världsfederation (DUV)

Dela detta:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *