2008-06-12
Bevara gymnasieskolans IV-program

Då har vi återigen fått, presenterat för oss, en del av borgarnas destruktiva skolpolitik.

Det jag närmast tänker på är deras förslag om att ta bort gymnasieskolans Individuella program (IV-programmet). De har istället på förslag att, om man inte har klarat godkända betyg i grundskolan skall gå ett extra, ett tionde, år på grundskolan. Ytterligare ett år på en skola där man hitintills misslyckats med att klara av att fullfölja sin studiegång. Utsikterna för att klara av ett tionde år med de förutsättningar som redan visat sig vara misslyckade är enligt mitt förmenande ingen lösning på problemen.

För att klargöra vad IV-programmet är så följer här Skolverkets beskrivning:

”Individuellt program (IV) ska förbereda elever för utbildning på ett nationellt program. Här kan man få möjlighet till en nystart och utbildningen ska vara anpassad utifrån varje elevs behov och intresse. IV kan utformas på många sätt och det finns olika modeller i olika kommuner.
IV vänder sig till de elever som inte kommer in på de nationella programmen eftersom de inte uppfyller kraven på godkänt betyg i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik.
Utbildningen på IV kan ske i en särskild skolenhet men också helt eller delvis tillsammans med elever som läser ett yrkes- eller studieförberedande program. Utbildningen kan också varvas med praktik på en arbetsplats och en del av utbildningen kan ske på en arbetsplats.
En stor del av utbildningen på de individuella programmen sker inom PRIV, programinriktat individuellt program.
Det kan finnas många olika möjligheter att utforma ett individuellt program inom sitt intresseområde.”

Den borgerliga regeringen anser att IV-programmet är ett misslyckande, att det utvecklats till något som det inte var tänkt. Att det idag har förvandlats till en tummelplats, där elever som inte klarat av grundskolan samlas och att inte några som helst planer finns för hur man skall få dem att få godkända betyg.

Den beskrivningen ställer jag inte upp på. Efter att ha jobbat på både IV-programmet och Barn- och Fritidsprogrammet som heller inte det, finns med i den borgerliga regeringens framtida gymnasieskola, så vill jag klargöra en del saker.

Jag kan hålla med om att det är olyckligt att allt fler elever går ut grundskolan utan godkända betyg och på så sätt hamnar, eller som enda möjlighet ges en plats, på IV-programmet.

Men för det så klandrar jag inte IV-programmet utan ser det som en möjlighet, en chans för unga människor att fixa till sina betyg så de ges behörighet till vidare studier. Men det är bara en aspekt av det hela, det har även för många elever, ungdomar medfört något som tycks vara väldigt främmande för de borgerliga politikerna. Det jag närmast tänker på är känslan av att bli tagen på allvar! Det finns elever som, när de har kommit till gymnasiet och IV-programmet, haft så bristfälliga kunskaper och en osäkerhet som gjort att de har byggt upp ett avståndstagande till allt vad lärande heter. Ett svagt självförtroende och en inställning till sig själv som lett till att de tror sig vara obildbara. En tanke som ”kan jag inte vara bra på något i skolan, så kan jag i alla fall vara bra på att vara dålig”, är tyvärr en verklighet som många av dagens ungdomar och elever identifierar sig med. Men det är ett tankesätt som IV-programmet och dess pedagoger ofta lyckas bryta. Att få eleverna att känna att de blir tagna på allvar och på så sätt öppna upp för ett spirande intresse till lärande. Det är en viktig bit som jag anser att de borgerliga företrädarna missar i själva resonemanget om IV-programmets vara eller icke vara.

Detta är något som inte kan ersättas med ett tionde år på grundskolan. Att tvingas gå ytterligare ett år på en skola där man av den ena eller andra anledningen inte lyckats fullfölja sina studier kan nog snarare verka som hämmande för den enskilde eleven än utvecklande.

Att få bryta upp med den skolan där man inte lyckats kan för många bara det vara ett stort steg, ett steg som öppnar upp dörren till något annat. En lösning på problemen, med att allt fler ungdomar inte klarar av grundskolan, är givetvis att tillskjuta mer resurser. Om man vill göra IV-programmet överflödigt så är det just till grundskolan som resurserna måste till och det redan till de lägre årskurserna. Här hjälper det inte med att skrika om betyg i lägre årskurser utan här krävs det krafttag och lära sig tolka signaler på ett redan tidigt stadium. Signaler som måste följas upp av direkta åtgärder så att ingen hamnar mellan stolarna.

Idag så är det många skolor som känner att de inte kan leva upp till de krav som bland annat Skolverket ställer – att varken pengar eller personella resurser räcker till. Det skapar en uppgivenhet hos skolans personal som allt för ofta leder till att pedagogerna inte känner en tillfredställelse över sitt arbete då de inte upplever sig kunna genomföra det fullt ut. Stora barngrupper och klasser leder till att den, allt för ofta, för smått dimensionerade personalstyrkan inte hinner med alla.

Att sedan varje kommuns skolor är beroende av den egna kommunens ekonomiska förutsättningar eller prioriteringar är något som bidrar till dessa problem. Genom att kommunen idag står som huvudman för skolan så kan det se olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. För att alla barn och ungdomar skall kunna få en likvärdig och bra utbildning samt ges samma förutsättningar och möjligheter så måste staten återta huvudmannaskapet över skolan.

Så länge vi står inför dessa kommunala olikheter när det handlar om en god utbildning för alla så anser jag att gymnasieskolans IV-program måste bevaras men samtidigt utvecklas.

Skribent: Fredric Olofsson
Förbundsordförande SKU